Flingans kastrering

fkast
Okej, nu är det snart ett år sedan som Flingan kastrerades och jag känner att det är dags att berätta denna historia. Han var alltså hingst ganska länge och han kastrerades för att vi skulle flytta till ett nytt stall (stallet jag står i nu). Som hingst var han tuff, orädd och snäll. Det fanns egentligen ingen anledning att kastrera honom mer än att han skulle gå med sto i hagen på det nya stället.

Men kastreringen blev allt annat än vad jag hade förväntat mig. Jag pratade med min veterinär och eftersom Flingan var så lugn och hade så bra temperament så trodde inte veterinären att han skulle förändras alls. Men det visade sig att han hade helt fel. Han kastrerades på eftermiddagen, stående hemma i stallet och eftersom han hade fått så mycket lugnande och smärtstillande så fick han stå inne resten av dagen. Morgonen därpå tog jag ut en helt annan häst. Flingan var inte Flingan längre. Han hade under natten blivit ett monster.  Helt plötsligt var han fruktansvärt elak, inte bara mot mig utan även mot Cyrus som han delade stall med och som gick i hagen bredvid. Han attackerade Cyrus när han stod i boxen och man ledde Flingan i gången, han försökte attackera genom stängslet på hagen och han började attackera mig. Innan kastreringen så var han supersnäll och jag kunde gå promenader med honom utan grimskaft och han skulle aldrig göra något ont även om han var väldigt osäker på människor, jag hade precis fått en trygg relation med honom och han hade precis börjat lita på mig fullt ut. (han hade väldigt trassligt innan han kom till mig och litade inte alls på människor) Men han var ändå tuff och ingenting kunde skrämma honom, han var aldrig rädd för bilar eller andra fordon eller saker som prasslade eller kom plötsligt.

Men efter denna natt så blev han som sagt ruskigt elak. Han började slå mot mig i gången, han kunde bitas när man gick förbi och när vi skulle ta promenader så antingen sprang han rätt över mig eller så stegrade han och slog med framhovarna mot mig. Han vände alltid mot mig innan han stegrade och slog. Men eftersom han hade gjort stående kastrering så var jag tvungen att promenera med honom minst 30 min 2 gånger om dagen. Dessa promenader blev riktiga helvetespromenader och jag grät nästan på varenda en för jag tyckte det var så fruktansvärt att han hade blivit så elak och det var inte kul att gå där och han antingen stegrade eller sprang över mig. Respekten var borta. Jag ringde till och med till veterinären och frågade om det inte gick att sy tillbaka hans kulor för detta funkade inte. Jag ångrade att jag kastrerade honom.
Förutom detta så blev han helt plötsligt intresserad av ston. Aldrig förut brydde han sig särskilt mycket och han kunde passera ston utan att ens vända huvudet. Men direkt efter kastreringen blev han som galen så fort ett sto kom nära. Och han gnäggade jämt efter andra hästar och vissa hagar kunde jag inte ens gå förbi.

Såren läkte i alla fall fint och i den takt det skulle. Och efter ca 3 veckor började Flingan lugna ner sig lite. Det gick lättare att promenera men det var långt ifrån bra. Även om jag fick börja rida på honom lite lätt efter 2 veckor så dröjde det närmare 2 månader innan jag kände att jag kunde sitta upp utan att riskera livet. Än idag så känner jag inte riktigt igen honom med hur han var förut. Självklart kan man räkna med att dom ändras lite grann, men det brukar ju vara åt det lugnare hållet. Efter kastreringen så blev Flingan mycket mer lättstressad och mer tittig när man rider ut. Inte tittig så att han hoppar åt sidan och blir rädd för saker men han ska jämt kolla vad som händer runtom. Och som sagt så blir han lättare stressad för småsaker och frustrerad när han inte förstår. Jag upplevde att han hade mer tålamod när han var hingst än vad han har nu.

Alla talar ju om hur lugna deras hästar blir efter kastrering och Flingan blev helt tvärtom, så det kan vara bra att veta en annan historia också även om mitt fall kanske är extremt. Jag var tvungen att börja om från början med honom från marken, försöka återfå respekten och förtroendet. Idag har vi ett starkt band igen och han litar på mig,  även om det ibland är jobbigt att han kan bli så stressad i vissa situationer. Det har krävts otroligt mycket jobb och tålamod från min sida för att vi skulle komma tillbaka, för att vi skulle ta oss dit vi är idag. Jag frågade mig själv flera gånger när det var som värst om det verkligen var värt det, jag var beredd att ge upp, sälja honom och köpa en ny, snäll häst. Men idag är jag otroligt glad för att jag faktiskt inte gav upp, han är ju min lilla Flinga och är dag helt underbar igen<3

DSC_0331Flingan som hingst och som vanlig brun häst. 

 

blogstats trackingpixel

15 reaktion på “Flingans kastrering

  1. sv, jo exakt! visste liksom inte vad jag skulle göra men nästa gång tar jag som sagt med ett bestämt humör och ett litet spö så jag kan vippa till litegrann. Var nästan rädd att hon skulle stegra eller något (för det hade förmodligen min förra medryttarhäst på 7 år gjort ;)) men hon sa att det orkar hon inte ens så, haha! ^^
    Men jag blev så himla glad att jag verkligen VÅGADE rida ut, SJÄLV! ^__^ ♥

  2. Usch, lät inte alls bra att han blev en helt annan häst! Visste inte att kastrering kunde göra personlighetsförändring… Vet att vissa hundar som kastreras blir intresserade av tikar ändå eftersom kastreringen skett efter könsmognad.. kanske är samma på hästar? Synd att det inte blev som tänkt :( Hästen är jättefin!

  3. Man kan ju ändå förstå lite om han vart rätt arg av att bli kastrerad.. Var han vaken medans det gjordes? Jag trodde att man alltid sövde innan man gjorde något sådant. Tur att det vart bra till sist iallafall!

    SV: Tack så mycket! :)
    Nej men verkligen inte, hoppas skolan i fråga gör något åt saken iallafall!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>