A.C

acu

Minns ni min ponny Cyrus som jag sålde i början av det här året? Jag pratade med hans nya ägare förra veckan och allt går så himla bra för dom. Cyrus utvecklas i rasande fart och denna sommar har dom varit ute på både hopptävlingar och dressyrtävlingar med bra resultat! Jag är så jäkla glad att det går så bra för dom och hon har verkligen gjort ett kanonjobb med honom! :) Roligt att sälja häst när det blir rätt!

acyrus

Update: Astiz Cyrus

uacMinns ni min ponny som jag sålde för ca 2 månader sedan? Det har varit så himla roligt att följa deras framgång och förra helgen var dom ut deras första Pay n’ jump tillsammans! Så himla roligt! Cyrus har ju aldrig tidigare varit iväg på någon större träning med flera hästar (förutom hans mönstring men det var ju längesedan) eller på någon tävling så dom ville, precis som jag med Flingan, i första hand miljöträna och åkte därför på en Pay n’ jump. Han hade varit lite spänd vid framridningen och hade haft lite svårt att koncentrera sig på sitt när det var så många andra hästar där men sen släppte det och dom tog sig runt banan felfritt och fick rosett!

Så himla stolt över Cyrus att han sköter sig så bra! Dom hade hoppat 40 cm vilket jag tycker är en superbra höjd att starta med eftersom han bara är en b-ponny :)

ac12Gammal bild när han och jag hoppar 75cm! :)

 

 

Vad hände sen? del 2

Här kommer fortsättningen på inlägget igår.. :) 

Vet inte riktigt hur länge vi gick så på promenaderna, att Flingan gick lös. Men efter en tid så lät han mig komma så nära att jag kunde fästa en longerlina i hans grimma. Jag fick fortfarande inte ta på honom men att nudda grimman gick okej. Så då började jag fästa longerlina i hans grimma så att han fortfarande kunde gå bakom Cyrus men att jag ändå höll i. För varje dag som gick så kortade jag linan liiite lite och tillslut kunde jag byta ut longerlinan mot ett grimskaft.

Jag fortsatte såklart att bara spendera tid i hagen också och han vågade allt oftare komma fram till mig. Och lyckan var total när jag en solig sommardag kom ner till hagen och båda två låg tätt intill varandra och vilade och jag fick gå enda fram. Jag kunde sätta mig med Cyrus och klappa honom och Flingan låg kvar bredvid. Det kändes verkligen som ett bevis på att vi var påväg åt rätt håll, han började lita på mig!

När det inte var några problem på våra promenader tillsammans med Cyrus började jag ta promenader i hagen bara med Flingan. Jag ville fortfarande att han skulle känna av tryggheten från Cyrus men att han skulle börja förstå att det var MIG som han skulle följa efter. Han gick så långt bak som grimskaftet tillät, men han följde efter. Då dröjde det inte länge förrän jag vågade gå ut med honom utanför hagen. Jag gick bara längs staketet i början så att Cyrus kunde följa efter om han ville och Flingan inte skulle behöva röra sig för långt bort och bli orolig.

Jag kunde även börja klappa honom på halsen och fram på bogen. Huvudet var väldigt heligt och det fick jag inte röra alls. Och jag fick bara klappa honom om jag stod framför honom. Försökte jag gå på sidan så vände han genast efter så att han hade mig framför. Detta beteende märker jag även av idag när han blir osäker på nya människor som ska hantera honom.. Det dröjde ytterligare några dagar innan jag fick närma mig med borsten och borsta på halsen..

Såhär höll vi på i flera månader, promenader, häng i hagen och försöka vänja vid borstning. Och jag har helt ärligt aldrig varit med om en så genomsnäll häst. Även fast han tvekade på mig och inte alls litade på vad jag gjorde så var han aldrig någonsin dum. Han var väldigt avvaktande och backade gärna undan för att få sitt space, men han gjorde aldrig något plötsligt, försökte aldrig bitas och absolut inte sparkas. Men eftersom jag hade studerat honom så länge i hagen så hade jag lärt mig hans kroppsspråk väldigt väl och kunde själv börja backa undan när jag märkte att han var på väg att göra det. För då fick jag upp hans intresse ytterligare och han blev mer nyfiken. Kanske därför också som han aldrig var dum? För att jag aldrig pressade honom? 

Detta var en längre historia än vad jag tänkte haha, del 3 blir sista delen :) 

blogg1

Vad hände sen?

Det var några stycken som tyckte att det var intressant att läsa om dagen då jag köpte Flingan och gärna ville ha en fortsättning, så här kommer den! :)

Eftersom det inte var planerat att jag skulle komma med två hästar hem och att Flingan var mycket mer folkskygg än vad jag hade fått information om så hade jag helt plötsligt ingenstans att göra av dom.. Så under bilresan hem på 1,5 timme fick jag akut försöka fixa något lämpligt. Att hitta boxplats gick bort helt då Flingan inte skulle gå att hantera så jag lyckades tack och lov fixa en egen lösdrift där Flingan och Cyrus kunde gå ensam. Det var en gigantisk hage som dom fick för sig själva. Hela bilresan gick bra och båda hästarna stod som ljus i transporten, det gick även bra att lasta ur och dom verkade lyckliga när dom släpptes i deras nya hage.

De första dagarna satt jag bara i hagen ca 2-3 timmar varje dag. Cyrus kom gärna fram och ville bli klappad och kliad och några meter bakom stod Flingan och kikade. Han var nyfiken men alldeles för rädd för att komma fram. Men för varje dag som gick så kom han lite närmare hela tiden och jag låtsades inte som att han fanns. Jag lade all fokus på Cyrus och gjorde ingen stor grej av att Flingan närmade sig.

I slutet av första veckan så kom Flingan hela vägen fram och nosade på mig. Känslan där är obeskrivlig. Det pirrade i hela kroppen när han kom med mulen och försiktigt försiktigt nosade i några sekunder innan han backade bak igen.

När en vecka hade gått så började jag ta promenader med Cyrus utanför hagen, det var en STOOOOR hage och man kunde gå långt längs staketet så Flingan kunde se oss. Jag ville visa honom att jag inte var farlig och att Cyrus tyckte det var kul med promenaderna. När Cyrus skulle borstas så gjorde jag det i hagen för att Flingan skulle se när vi pysslade och hade en mysig stund och kanske bli lite avis.. Jag fortsatte även att bara sitta i hagen flera timmar per dag för att han skulle vänja sig med min närvaro och jag kunde lära känna honom på avstånd. Sekunderna som han vågade vara framme och nosa blev fler och han kunde nu lugnt stå och äta bredvid mig om jag inte rörde på mig.

Jag fick fortfarande inte närma mig honom, då backade han genast och tog skydd bakom Cyrus. Så fort jag rörde mig så blev han uppmärksam och ville ställa sig på avstånd för att studera mig och vad jag gjorde. Han var alltså fortfarande väldigt osäker och otrygg med mig. Och såhär fortsatte det hela vecka 2.

När vi klev in i vecka tre så fick Flingan börja följa med på promenaderna. Han gick lös bakom Cyrus eftersom jag inte fick komma nära och fästa grimskaftet. Utöver promenaderna så fortsatte jag som innan, satt i hagen och fixade mycket med Cyrus. Flingan blev mer och mer nyfiken och kunde komma fram för att nosa på borstarna samtidigt som jag borstade. Men fortfarande fick jag inte röra honom utan det var bara på hans villkor som vi umgicks. Jag försökte fortfarande att inte göra någon stor grej av det varje gång som han kom fram, även om jag fick ett enormt lyckorus genom kroppen varje gång det hände.

Fortsättning följer.. 

ffff

 

köpteflinganJag fick en önskan om att jag skulle berätta om dagen då jag köpte Flingan. Jag har funderat lite till och från hur jag skulle skriva detta, tänkte om jag bara skulle skriva det väsentliga eller om jag skulle ge er alla detaljer. Ni ska få alla detaljer, enjoy!

När jag bestämde mig för att köpa häst igen så hade jag haft uppehåll från hästarna i ungefär ett år. Jag hade fått tagit bort min tidigare häst och var väldigt ledsen över det och hade ingen lust att fortsätta med ridningen. Men efter ett år så blev abstinensen för stor och jag ville ha häst NU. Så jag satte mig och letade i ungefär en vecka innan jag hittade Flingan på hastnet.se.

Jag hade innan bestämt mig för att köpa en unghäst att själv rida in. Ett litet projekt då jag inte hade någon längtan efter tävlingsbanorna men ändå ville ha något att jobba för.
Men att det skulle bli en ohanterad 2års hingst var inte direkt planerat.

Som sagt, en vecka in i hästletandet så hittade jag Flingan. Förra ägaren hade skrivit en otroligt säljande annons och lagt ut en supersöt bild på honom och hon lät väldigt seriös och bra på telefonen när vi pratades vid. Vi bestämde att jag två dagar senare skulle åka och titta på honom. Han stod i en by ca 1,5 timme från där jag bodde då. Så två dagar senare tog jag med en kompis och hade hästtransporten med mig direkt.

När vi kom dit så trodde vi först att vi hade kommit till fel gård. Gården var fallfärdig och vi kunde inte förstå att det ens kunde bo hästar där. På gården så sprang det ca 20-30 kaniner lös då ägaren hade en kaninuppfödning men inga burar.. Inne i bostadshuset så var det ca 15 katter då alla 3 vuxna katter hade fått ungar samtidigt.. Även en hund sprang lös och var verkligen överallt. Förutom alla dessa djur så ägde tjejen 8 hästar som stod på gården.

När vi skulle gå in i stallet så hade en trave med ved rasat och låg över ingången till stallet så hästarna och vi fick hoppa över det för att komma in till stallet. I stallet som bestod av fyra boxar hängde isolering och elkablar ned från taket. Hästarna stod två och två i varje box och ingen box hade någon form av låsanordning så ägaren stängde boxarna med lösa plankor..

DSC_0355Flingan när han hade kommit till mig :)

I ena boxen stod alltså Flingan och Cyrus tillsammans. Flingan var så skygg att han inte ens vågade komma fram och hälsa, han stod hela tiden och gömde sig bakom Cyrus. Cyrus däremot ville mer än gärna komma fram och hälsa och var superglad över att få lite uppmärksamhet. Vi tog ut Cyrus i gången för att få med Flingan ut ur boxen. Flingan gick lös bakom för det var så svårt att komma tillräckligt nära för att fästa grimskaftet. Så jag fick titta på avstånd och tyckte han såg ok ut. Eller, han var inte fin just DÅ men jag såg att han hade alla chanser att kunna bli fin i kroppen. Och jag såg i hans ögon att han var snäll men otroligt osäker och rädd. Vi tog ut dom på gården för jag ville se hur han rörde sig så han inte var halt.

Egentligen var det inte riktigt vad jag var ute efter, jag trodde att han var mer hanterad än vad han var. Trots det så bestämde jag mig för att ”rädda” honom därifrån. Jag tyckte att gården och stallet var i så dåligt skick och att tjejen hade alldeles för många djur för att kunna ge Flingan det som han behövde för att bli en fin och bra ridhäst.
Jag märkte hur viktig Cyrus var för honom och om jag kunde rädda två hästar därifrån så skulle jag må lite bättre. Så sagt och gjort. Jag prutade ner dom båda till ett skamligt pris och några minuter senare hade jag två stycken 2-årshingstar i transporten på väg hem. 

DSC_0353Här är samma dag som dom kom hem till mig, Cyrus närmast och Flingan som står lite längre bort. 

Vill ni veta vad som hände sen? Vad som hände när jag hade fått hem honom? :)